Sikeå fram till 1900-talet
Sikeå är en liten kustby i Västerbotten. Idag bor ca 300 personer i byn, men en gång i tiden var befolkningen dubbelt så stor och byn sjöd av liv och rörelse.
I slutet av 1500-talet bodde här 7 bönder och antalet var konstant fram till 1700-talets mitt, men då inträffade något som skulle förändra byns historia.
Robertsfors bruk anlades 1758 och 1760 började hamnen i Sikeå byggas. Bönderna fick nya inkomstmöjligheter, malm och färdiga järnvaror skulle transporteras till och från hamnen, kol kolas, båtar lastas och lossas. Fartygen kom till Sikeå lastade med malm, spanmål, salt mm och lämnade hamnen med järnprodukter och trävaror ombord.
År 1811 startades varvsrörelse på Stora Getskär och den bedrevs sedan med vissa avbott under större delen av 1800-talet. Sammanlagt byggdes dryga 30-talet segelfartyg, däribland det största som byggts i Västerbotten – barkskeppet Stavanger.
Några av fartygen såldes på sin jungfruresa med last och allt, men ett 20-tal behölls av bruket och hade hemmahamn i Sikeå.
Byn befolkades nu av nya yrkeskategorier. Här fanns skeppsbyggmästare och timmermän, kaptener och skeppare och sjöfolk av alla de slag. Här fanns järnvräkare och tulltjänstemän, bokhållare och kronolotsar, skeppsmäklare och stuvare. I de flesta hushåll i byn fanns på den här tiden personer som varit vida omrking i världen – i England, Spanien, Sydamerika, ja till och med seglat jorden runt. Briggen Edvard – byggd i Sikeå – var det tredje svenska fartyg som seglade jorden runt. Året var 1841.
Men så småningom blir konkurrensen från ångfartygen för svår, varvet måste läggas ner (1886) och segelflottan säljas ut. (1898). Skeppstimmermännen får nöja sig med pråmbyggen i fortsättningen. De sista pråmarna byggdes i början av 1940-talet. Pråmslipen och Varvsstugan finns kvar, men av skeppsvarvet på Stora Getskär återstår bara rester av bädden, barlastkajen, varvsstugan och moringar i berghällarna.
